Peridot

Givmildhet, rikedom och en optimistisk livssyn

Populär peridot i Egypten

Det franska ordet “peridot” kommer möjligtvis från det latinska ordet “pæderot”, ett slags opal; alternativt kan det komma från det arabiska ordet “faridat” som betyder “ädelsten”. Peridoten var en känd och uppskattad ädelsten i Egypten redan1500 f.Kr. Fynden gjordes särskilt på en liten vulkanö i Röda havet nära Aswan. Under romartiden var peridoten väldigt populär, inte minst för att den bevarar sin grönaktiga lyster – även på kvällen, vilket är förklaringen till att den också beskrevs som en "kvällssmaragd". En peridot betraktas ofta som solen för sin otroliga glans. En legend berättar att en gruvarbetare en natt markerade en plats där råmaterialet låg och glittrade för att sedan komma tillbaka under dagen och gräva upp det. 

Kashmir-peridot

Peridot finns på många ställen, bland annat i Egypten, New Mexiko, Australien, Brasilien, Kina, Kenya, Burma, Norge, Pakistan, Saudiarabien, Sri Lanka och Tanzania – dock sällan i smyckeskvalitet. Olivin, som periodot är en typ av, hittas ofta i den lava som kommer upp till ytan, men peridot kan också finnas i meteoriter. I mitten av 1990-talet gjorde man stora fynd i Pakistan i ett område där gruvdrift bara är möjligt under sommarmånaderna på grund av de hårda vintrarna. Dessa peridoter är vackrare än något man tidigare har skådat och för att lyfta fram den vackra kvaliteten kallas de "kashmir-peridoter" – precis som de vackra kashmir-safirerna. 

Peridotens kemiska sammansättning och särskilda kännetecken

Peridoten tillhör olivingruppen och är en av de få ädelstenar som bara har en färg, nämligen olivgrönt med ett gyllene skimmer. Färgintensiteten beror på innehållet av järn, så färgen kan variera från gulaktig till oliv och brungrön. Periodot har en hårdhet på 6,5–7 på Mohs skala och är därmed inte särskilt hård i jämförelse med exempelvis diamanter.

Peridot – en världsberömd ädelsten

Kleopatra älskade förmodligen periodoten eftersom många av hennes vad man först trodde var smaragder senare visade sig vara peridoter. Många upptäcktsresande gjorde samma misstag och tog hem peridoterna till Europa i tron ​​att de var smaragder. Den mycket respekterade gemmologen George Frederick Kunz debatterade med prästerskapet om skillnaden mellan smaragd och peridot eftersom dessa "smaragder" som tagits hem användes som utsmyckning i många kyrkor, däribland domkyrkan i Köln. Sinhaliten hanterades ursprungligen som en peridot från Sri Lanka, men den visade sig 1950 vara ett särskilt mineral.Jämfört med en smaragd som är hårdare än en peridot men som också är grön har en peridot en ljusare nyans av grönt, och de två stenarna är därför mycket olika. Klicka på länken och läs mer om smaragder.