< Tillbak till metallguiden

Hur används oädla metaller i smyckesindustin?

Metaller kan legeras med andra metaller. När vi legerar metaller är det i första hand för att ändra metallernas egenskaper, t ex färgen och hårdhet på metallerna, ledningsförmåga etc. Inom smyckes- och klocktillverkningsindustrin ser man ofta att oädla metaller som titan, koppar, järn, zink och tenn används till legeringar, till exempel rostfritt stål, mässing och brons. Nedan följer en översikt över metaller och hur de kan användas i legeringar inom smyckes- och klocktillverkningsindustrin.

Koppar (Cu) – den röda metallen:

Koppar är en mjuk och rödaktig metall som ofta används som legeringsmetall. Det används i svenskt rödguld som är en legering av guld och ca 20 procent koppar och en liten andel silver. Det är koppar som ger rödguldet sin karakteristiska rödaktiga färg.

Koppar används även till bronslegeringar som består av ca 90 procent koppar och 10 procent tenn.

Likaså används koppar i kombination med zink i en legering till tombak, det vill säga en mycket töjbar metall som används till exempel i kannor, vaser och annat modellarbete. Likaså används koppar flitigt i samband med utbildning och träning, när man till exempel lär sig att sätta stenar i ett smycke.

Zink (Zn) – en vanlig legeringsmetall:

Zink är en gråaktig metall som används som legeringsmetall i mässing och nysilver; som till exempel bestick och smycken.

Mässing används bl.a. i örhängen, halsband, ringar mm, men även som beslag i till exempel kök och badrum.

Zink är i allmänhet en av de mest framställda metallerna, näst efter järn, aluminium och koppar. Det används även till t ex mynt, batterier och av olika industrier som använder varmförzinkning – det vill säga en kemisk process där t ex maskiner, konstruktionsstål mm. rengöras från fett, olja och andra föroreningar.

Järn (Fe) – en viktig komponent i stål:

Järn är en gråaktig metall och man skiljer på tackjärn, som är detsamma som gjutjärn, och stål, som är formbart. Järn används inte i själva smyckena – förutom rostfritt stål, där det är en stor komponent (legerat med krom och kol).

Vissa typer av rostfritt stål är allergivänliga. Generellt är rostfritt stål ett extremt hållbart material som ofta syns i piercingar, men det finns även stålsmycken på marknaden. Fördelarna är att det är reptåligt och inte behöver underhållas som till exempel silversmycken. Järn som stållegering används också flitigt för verktyg inom smyckesindustrin och därmed för bearbetning av andra metaller och ädelmetaller, på grund av dess hårdhet.

Krom (Cr) – metallen med stark glans:

Krom är en vit, mycket hård och "spröd" metall, som har en stark glans, och som används som legeringsmetall i rostfritt stål. Typiskt är det järn, kol och mer än 12 procent krom (viktprocent) som måste finnas innan stål kan beskrivas som "rostfritt stål".

Du ser också förkromningar som används i badrumsarmaturer, på grund av dess höga glans.

Aluminium (Al) – en lätt metall:

Aluminium är en flexibel, vit och lätt metall. Just lättheten gör att metallen ofta används i legeringar.

Du ser till exempel aluminium som används i olika former av bijouteri smycken (oäkta smycken), till exempel starka trådar som används för att tillverka örhängen, halsband m.m. Ofta ser man dock att trådarna kan vara förgyllda eller försilvrade.

Nickel (Ni) – bra mot missfärgning:

Nickel är en hård, gråvit metall som en gång användes som en legeringsmetall, men som inte används så mycket längre eftersom den är känd för att orsaka allergier. Enligt Naturvårdsverket finns det även krav på hur många mikrogram nickel ett smycke ska släppa per vecka.

Metallen har annars en stark förmåga att missfärga legeringar så att de blir ljusare eller helt vita och används bland annat i "nysilver" (även kallat alpacka), som är en blandning av koppar, nickel och zink. Men i Europa finns det gränser för hur mycket nickel som kan frigöras i metallprodukter.

Tenn (Sn) – en vanlig lödmetall:

Tenn är känt som en mjuk, vit metall. Den används ofta som lödmetall samt legeringsmetall i brons (varav det finns ca 17 procent tenn). Likaså ser man också att tenn används vid smyckestillverkning.

Tenn är en av huvudkomponenterna i legeringen "vitmetall" (som består av 88 procent tenn) - även kallad "gjuttenn", som är starkare än rent tenn. Vitmetall är lämplig för gjutning av modeller, tennfigurer och fiskblinkers. Vitmetall är lätt att arbeta med om du vill gjuta egna blinkar, då den har låg smältpunkt.

Du kan själv kontrollera om plåten är ren genom att hålla den mot örat och böja den lite. Här ska du höra ett sprakande ljud till följd av att kristallerna skaver mot varandra.

Titan (Ti) – en lätt, slitstark och hållbar metall:

Titan, eller Titanium, är en silvervit och glänsande metall. Det är en superhållbar lättviktsmetall som har många användningsområden.

Det är bland annat ett populärt material för tillverkning av klockor och vigselringar, där många föredrar titan framför rostfritt stål, eftersom det ska vara lätt, snyggt och ett hållbart material. I förhållande till vigselringar uppskattar många användare titans hållbarhet och slitstyrka.

Det är möjligt att färga Titan med värme och en så kallad "anodisering", vilket är en elektrokemisk ytbehandling, så det är ett enormt mångsidigt material för både smycken och klockor.

Dessutom är titan en populär metall för tillverkning av t ex cyklar, racketar, golfklubbor etc. Du ser också titan som används i legeringar med andra metaller vid tillverkning av rymdfarkoster och för militärt bruk.

Tantal (Ta) – en resistent och sällsynt metall:

Tantal är en svart och tung metall som inte irriterar huden. Det är en av de mest sällsynta metallerna, och det är en relativt okänd metall i Sverige inom smyckesindustrin, men den används bland annat till kirurgiska instrument och implantat.

Det är en metall som är svår att bearbeta, på grund av den höga smältpunkten (3017˚C). Danska smyckesföretag har dock börjat tillverka svarta, distinkta smycken i Tantal med hjälp av ny laserteknik, så vi kanske kommer att se mer Tantal i framtiden?

Kom igång med att legera ädla metaller